Visst finns det alltid saker man funderar på? ja men vad väntar du på.. skriv ner det? läs igenom det och sen när du insett hur löjligt problemet är kan du ju bara skratta åt det ..

jag undrar alltid om det bara är jag som blir drabbad. Inte för att något har hänt mej just nu men när det händer, varför känner man sig som ensamast och mest drabbade i hela världen? Varför inte tänka att man är en på miljonen, de händer alla.. gråta en skvätt och sedan göra nåt kul o, skratta fram rutor på magen vi kallar fet. De vore ju nåt, men possitiva.. Nej, det är inte människans starka sida.
-.-

Skit i det där.. Det jag stör mej på mest är varför kallar vi våran mage fet för? Jag gör inte det. Jag behöver inte göra det och jag kommer aldrig sjunka så lågt att jag börjar kritisera mej själv. ah ah.
Men mina vänner, dom snackar om deras överflöd på magen och armar som om de vore smågodis.. dom får aldrig nog!
Jag hatar att säga det men, fy fy fy, jag blir så arg att jag får lust att trycka i mej 15 vaniljmunkar när dom snackar om 1 kilo hit eller dit ! Vem bryr sej?
Alla är perfekta som dom är, alla mår bra av att äta den mat dom känner för, och ja, alla förtjänar att må bra.
Visst att folk klagar, knock youre self out ! Men när mina hjärtan gör det. då mår jag dåligt, jag tittar på dem, om och om igen.. jag hittar inte felen som dom berättar om, jag hittar inte det där kilot som har gått upp eller ner, och jag hittar heller inget annat än jätte vackra flickor.
inse. ni är perfekta, och ännu mer perfekta skulle ni vara, om ni höll med..